Igår fixade vi nyårsmat och sen kom min moder över till Louise. Två av mina favoritpersoner i världen, Linus inkluderas också.
Det har blivit viktigt, som en förnyelse av mig själv, att visa min kärlek på riktigt. Verbalt. Inte bara i skrift.
Det är svårt för mig att uttrycka och ta emot kärlek i ord och ansikte mot ansikte. I skrift kanske jag känner själv att de inte betyder lika mycket, även fast det oftast är lättare att skriva ner och radera det som låter fel. Mina ord och meningar är det jag faller mest för. De ligger mig nära hjärtat och det finns inget som jag gillar mer än att sitta och läsa om igen allt fint som skrivits till mig. Men är röst som säger att den älskar mig och man hör vad man betyder lämnar ett avtryck på hjärtat.
Jag har svårt att ta emot en komplimang, svårt för att säga tack. Jag bävar för att få presenter eller fina ord. Vart ska man ta vägen?
Jag sa till Louise här om dagen, något jag inte tänkt ut i mitt huvud att säga (som jag oftast gör): "jag anser oss vara blod". Jag tror det är det finaste som kommit ur min mun på länge. Och det kan jag säga och vara stolt över min användning av ord. För de är sanna och jag får passa mig så att jag inte strular till det här också. Det ska inte ske.
Nu ska jag jobba och ikväll gå vidare med mitt liv, det ska jag. Jag vill inte att du ska komma hit.

Försökte publicera bild på all min rena tvätt, men det gick eeeeej.
Nu sitter jag på bussen, sjukt många ungar som är på bussen. Typ tjugo stycken. De viskar och jag vet att de pratar om mig. Lömska.. Men söta dock, de säger så mycket trams haha!

Tagna för typ en kvart sen. Städa din late jävel.

Har tvättat en tredjedel av alla kläder jag äger snart. Praktiskt taget allt jag använder... Helt galet, jag är så sjukt trött för jag kunde inte sova inatt. Ont i halsen har jag också. Crying. Tre jobbdagar kvar på det här året. Stå ut. Fast veckan efter så jobbar jag flera dagar också. Svinbra men nu är jag så galet slut i kroppen bara.
Efter jobbet idag så ska jag handla nyårsmat med Louise och flickor. Sen sola om jag orkar och vidare hem och däcka för imorgon blir det storstädning på förmiddagen, dvs. innan jobbet. Verkligen polera allt. Lortigt.

Min lägenhet ser ut som as, har inga rena kläder att ta på mig heller...... Så imorgon blir det uppdrag tvättning vid 0700. Klockan står på 06.45. Vill inte missa en av mina få, sista, bästa cigaretter om dagen. Bara några dagar kvar nu! Ska ta en nu, bara för att jag kan!
Annars idag har jag jobbat, massvis (tog i som fan där men ändå) med returer och reklamationer efter julens rusch. Sen har jag påbörjat att fixa nyårsskorna (75kronors klackarna blev helt plötsligt värda 325???!!) med glitter och diverse. Sen testat mitt nya smink från e.l.f som jag fick av mam.
Lovar, ska aldrig mer vara såhär girly och utseendefixerad i min blogg igen. Men det är skönt, då längtar man till att vara lite intelligent sen igen. Jag menar, är man smart så gillar man lite omväxling........

2011-12-26 igen

2011-12-26

2011-12-09 I sovandes stund

Fick lust att säga hallå. Det här ett stopp jag egentligen inte har tid med. Det känns som att dagarna inte räcker till. Utan det jag gör med min tid är egentligen, äta, jobba, umgås med någon(varje dag, även om det är för bara en timme) och sen sova. När jag är ledig från jobbet är prio 1 att städa och tvätta. Det jag egentligen skulle vilja göra är skriva mer i min dagbok, läsa mer böcker, kanske träna även om det känns väldigt långt bort eftersom det jag egentligen söker är ro. Allt går i hundratjugo, jag går ut och festar även då jag egentligen borde ta det lugnt och finna sömn. Men det är något som jag inte gör. Sover alltså. Igår räknar jag som en bra dag med vilande; jag klev upp vid 07.00 efter 4hs sömn, gick och la mig igen då jag sov 3h till. Ansåg att jag inte behövde städa, låg kvar i sängen hela dagen. Somnade vid 17.00 till 18.20 då jag klev upp och åkte till Louise. Gick och la mig vid 03.00 och klev upp 6h senare. När jag läser och plusar ihop mina timmar för två nätter så har jag sovit i ca 12 timmar. Och jag räknade gårdagen som en bra sovdag i totalt antal timmar, då jag försökte vila ut mig själv ordentligt. Det är 6 timmar per natt och alla skedde inte ens på natten. Kan ni tänka er hur en dålig nattsömn ser ut för mig då? Kan säga att den innehåller inte ens sömn och natten efter det ger kanske 5timmar sen. Visst, hade jag inget jobb så kanske man kan se det så att det räcker. Men naturligtvis inte för mig som jobbar mer timmar än vad jag har kontrakt på (halvtid). 
-

Varför inte bara strunta i att umgås med alla, varför inte bara känna att du ska ha en kväll för dig själv? Jag vet inte hur jag ska välja, jag var ensamvarg och instängd i 2 år och jag vet inte om jag var lycklig då. Jag finner aldrig en balans, jag vill göra så mycket att sömn är överskattat. Men det borde egentligen vara mer värt för min prestation.

Jaja. Kul läsestund för er!

Söt tjej med kurvor lite här och var.

Nu ska jag träffa Mary.

2011-11-24

2011-11-21

2011-11-19

2011-11-18

2011-11-09

Jag har kommit till den punkt då det är bättre att stänga sin mun några gånger extra. För så som det ser ut just nu så blottar jag mig för mycket, för alla. Att jag är en rak och ärlig person vill jag tro att jag är mestadels. Men det finns ju även de stunder som jag ljuger. Krävs det att jag måste skydda mig själv så ljuger jag så mycket att man kan tro att det är jag som ändrar dag till natt. Och jag är bra på det också. Men de här knepen tar jag inte till i onödan, så min tunga är inte svart varje dag, inte ens varje vecka, inte ens varje månad. Och till att det blir svart så räknas ju inte vita lögner heller. Men de säger jag mer sällan känns det som. Inte mindre än riktiga lies men jag kanske skulle behöva dra till med dem lite mera. Som jag skrev för några inlägg tidigare, godhet visas dig när godhet falla dig in. Men egentligen, snäll, vad är det? Ödmjukhet, förstående, medlidande, givande. Slöseri med energi? En person vill jag tacka, för att den lärt mig så mycket, som jag inte håller fast vid ska tilläggas, men jag håller fast vid den styrkan jag fick när jag gick därifrån. Vad jag lärt mig av detta är det som är värt någonting. Och jag sa en smart sak (som jag utvecklat nu givetvis, men det var såhär jag menade) som kan knyta ihop det här inlägget med en ganska fin slutkläm; "Jag tror verkligen att du kommer bli något stort en dag, för det är de allra elakaste människor som verkligen lyckas och det är dem som lämnar ett avtryck på historien, oavsett om det är världens eller på ett livs historik. Grattis."

Så, okej. Vita lögner och godhet. Nu kör vi.

2011-11-03

"Vad betyder ett pretty face om man inte kan hålla fascinationen uppe i två minuter i ett samtal? Det handlar om utstrålning kids, utstrålning." Det är något jag gillar att säga, ända sedan jag läste det ungefärligen samma citat för månader sen.

Ibland känns det som att jag lever upp till det där. Det där med insidan först. Ytan blir vackrare med innehållet. Det är boken som ger en något, inte omslaget. Jag är nästan där, men som jag sa för ett tag sen;
"Jag anser inte mig själv kunna ge någon fascination i ett samtal de första tio minutrarna men kanske efter. Därför måste jag kunna överleva dessa minuter på mitt utseende. Något som jag inte anser vara det bästa men då jag därefter strävar efter det."

Jag fick en kommentar häromdagen också. Den var ärlig och betydde så mycket;
"Allvarligt, vad har du gjort den senaste tiden, du såg bättre ut än tidigare. Du utstrålade skönhet." Varpå jag svarade rätt och slätt att "jag mår bra nu, att jag inte bor hemma och antagligen accepterar mig själv någorlunda bra." Det är en häftig känsla och en så totalt ny upplevelse för mig! Fast, som ni vet så kommer jag till olika lägen. Om några veckor kommer jag troligen tycka annorlunda. Diagnosen manodeprissiv kanske man borde utredas för. Det existerar inget mellanläge, antingen extrem eller låg. Men det är bara att gilla läget. Jag ska iallafall forsätta sträva efter yta och innehåll. Innehållet funkar ganska bra just nu, ytan ska bara förminskas en sisådär 3-5kg.

Puss.

2011-10-12

Det var länge sedan någon gjorde något spontan snällt för dig, så länge sedan att du inte vet hur du ska reagera när det kommer. Någon som visste att du bara satt hemma själv, och visste att just denna, denna minut som är så helig i ditt liv, denna minut i en timme, en förmiddag, ett liv av älskvärd ensamhet,  denna enstaka minut så ville du ha någon där. Godhet visas dig, godhet falles dig in, godhet belönas dig efter att du din kärlek visa. Så det kanske är så, att din kärlek vare sig värmt någon eller föll för någon ännu. Så det kanske är därför du behandlas därefter.

Du känner att du bara ger och ger och inget vackert ting, inga lovord och ingen vacker människa skänker dig samma glädje eller underlättar din vardag på samma sätt som du tycks göra till innan nämnda. Och med ens förstår du att du inte ger tillräckligt. Du inser att du måste hänge hela dig själv till alla. För det är det enda som betyder något, att få andra att må så som du i ditt inre vill må. Men ändå på dagen flera år senare står du där, ser dig i spegeln och har inte fått tillbaka på allt du gett. Du har gett dig själv, vad mer kan du ge. Du har gett ditt liv, vad mer kan det krävas.

Vad är ditt liv egentligen värt, vad är egentligen värt någonting. Du insåg nu att den tid du gett kommer du aldrig få igen, och den vrede du känner och så sviken som du är får dig att tvivla. Tvivla på rätten att leva på dina egna villkor, leva för dig själv.

Kan livet vara god mot dig någon dag?